Beredskapsveckan

Beredskapsveckan startade 2017 på initiativ av dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, med syftet att få fler privatpersoner att förbereda sig för en eventuell kris. Rekommendationen är att vi som privatpersoner ska ha en hemberedskap för att klara oss utan samhällets hjälp i en vecka.

Beredskapsveckan genomförs en fast vecka på hösten, vecka 39. 2026 blir det den 21–27 september.

Beredskapsveckan vill samla en bredd av olika aktörer, som kommuner, civilsamhälle, branschorganisationer, myndigheter och näringsliv till en gemensam insats för att uppmärksamma och påminna om att alla som bor i Sverige är en viktig del av vår samlade beredskap vid samhällskriser och ytterst krig. Ju fler som säger samma sak vid samma tidpunkt desto större genomslag.

Krisberedskapsveckan initierades 2017 och kampanjen berörde då i första hand beredskap för stora olyckor och kriser. Namnet Beredskapsveckan började användas 2023, då det svarar bättre mot det svenska allriskperspektivet på risker och hot, både fredstida allvarliga olyckor och kriser men också krig.

Inte specifikt. Beredskapsveckan har alltid ett allriskperspektiv. Men vi ser att människors intresse för beredskap har ökat kraftigt. Många, särskilt unga vuxna, har fått aha-upplevelser kring egenberedskap och samarbete, och återvänt både till broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” och till vårt och andra aktörers filmer och annat material om beredskap för kris och krig. Det är en lärande och positiv utveckling som behöver hållas levande genom att föra erfarenheterna från både pandemin och kriget i Ukraina vidare in i arbetet med att öka samhällets motståndskraft.

För att kunna möta de utmaningar som är pågående och reella liksom en oförutsägbar framtid behöver vi påverka människors inställning till beredskap. Det räcker inte med att "vakna till" när något redan har hänt, må vara utspel eller verkliga kriser.

Beredskapskultur ska bli en del av vardagen. Beredskap måste alltid finnas i oss, på fritiden, på arbetsplatsen, i skolan, i bostadsrättsföreningen och i alla de sammanhang vi lever våra liv. Den strategiska riskkommunikationen från oss myndigheter måste bidra till att vi tillsammans bygger ett sätt att leva där egenberedskap ska vara lika självklart som sopsortering.